Stéphanie Lundell

Jag är av tron att alla hundar kommer in i våra liv för att lära oss något. Detta kunde alltså vara en plats för att berätta om mig själv och mina övriga intressen (om jag hade några) men utan mina egna hundar hade jag inte varit den jag är idag. 

​

Jag är uppvuxen med hundar. Flertal hundar. Starkast i minnet lever dock två hundar kvar: vår ena långhåriga collie King och en labbe/rottis tik som bara var vår en kort stund. Den ena lärde mig att hundar inte är robotar och att vi måste respektera deras gränser. Den andra lärde mig att hundar är fantastiska varelser som blint litar på människor även när de inte borde. Sen kom hunden som skulle förändra hela mitt liv in i bilden: Lucky. Den misshandlade border collie-mixen som under sina 15 år vid min sida lärde mig om hundträning, hundar, tillit, klickerträning, frivillig hantering och det fantastiska band som kan skapas mellan hund och människa. Han var min bästa vän och skugga. 

Amstaffen Wan kom in i mitt liv efter studenten från Hundgymnasium och gav mig en grym lärdom i hundsjukdomar & smärtan som följer av att förlora en vän alldeles för tidigt. 

Prazsky krysariken Jinx flyttade in som tröst och har lärt mig enormt mycket om hundträning.

Border collien Rossi var ett impulsköp. Jag trodde han kom in i mitt liv för att lära mig hur enkelt livet kan vara med en hund. Det visade sig vara tvärtom. Efter ett trauma som uppstod när han var ensam hemma lider han PTSD och jag får nu lära mig om rädslor, stress, ångest och hur man får ihop ett liv med en hund som vissa dagar inte vågar lämna hemmet.

Border collien Pop flyttade in strax innan Rossis trauma och hittills har han lärt mig mängder om unghundar.

​

Jag började mitt hundliv med tron om ledarskap, hierarkier, straffa bort alla oönskade beteenden och att godis enbart bör användas för trickträning. Jag fortsatte alltså misshandla min "räddade" lilla hund (även om mina skrik, ryck och nedtryckningar i vissa kretsar inte kallas för misshandel), något som än idag ger mig enorma skuldkänslor. Efter 6 månader var jag redo att ge upp och sälja honom men han var värd ett sista försök; jag bokade in oss på en kurs för en IMMI-instruktör och hyrde alla böcker av Anders Hallgren som jag kunde finna. Fyra månader senare hade han (vi) genomgått en total helförändring; han kunde vistas lös i alla miljöer och följde mig med glädje vart jag än gick. Lucky visade aldrig någon tendens till att hugga mot människor igen. En förändring som aldrig skulle varit möjlig utan förståelse och belöningsbaserad hundträning. Min syn på hundträning är byggd på hundens välbefinnande, mjuka metoder, förståelse för individen och kunskap om inlärning. Jag vill alltid lära mig mer och går ständigt nya kurser, utbildningar och föreläsningar. 

​

​

​